God bok och stark mat

Bild

Ingredienserna till chiligrytan i texten.

Det finns böcker som är så roliga att läsa att jag måste citera högt. ”Hör här”, säger jag till en omgivning (min man) som sysslar med något helt annat (tränar in någon komplicerad följd av ljud på sin gitarr).

”I måltidskulturer har maten en central roll i människors liv på så vis att måltiderna utgör fasta punkter som resten av dagens innehåll får förhålla sig till. Livet kretsar inte nödvändigtvis kring mat, men övriga aktiviteter arrangeras runt själva måltiderna. —Man trycker inte i sig en massa mellanmål i tid och otid, man äter inte i bilar eller samtidigt som man springer mellan möten; man äter sittande vid bord tillsammans med andra ungefär tre gånger om dagen. — Maten är, eller är i varje fall tänkt att vara, en källa till glädje, trivsel, vila och mänsklig samvaro.”

”Visst är det braaa!??” säger jag och lämnar inget som helst utrymme för protester. Detta var en retorisk fråga. Ingen vågar protestera när jag citerar en bok av någon som tycker ungefär som jag själv. Förresten har publiken inte lyssnat tillräckligt noga för att kunna komma med invändningar. Det var visst något med den där gitarren som överröstade mitt citat.

Lotta Lundgrens bok ”Tio lektioner i matlagning” är i alla fall ett bra sällskap för en matlagare som ibland tvivlar på vad hen håller på med och varför.

Här är förklaringen till varför jag aldrig håller på särskilt länge med kosthållning. Varför jag återfaller till matlagning fast det tar tid och kraft från annat jag vill göra – samt en massa andra saker som jag har vetat jättelänge men som jag inte sett nedskrivet så ofta.

Ett av barnen kommer hem till helgen och har med sig respektive.

Respektiverna i vår familj brukar gilla musik och stark mat samt kunna citera långa stycken ur ”Liftarens guide till galaxen”.

Min man brukar bidra med att begripa sig på de musikaliska referenserna och jag har läst Douglas Adams kultromanserie tre gånger och vet vem som veckade Norges fjordar, ser till att ha handduken extra redo den 25 maj och kan svaret på ”den yttersta frågan om Livet, universum och allting” – så i stort sett blir vi godkända för det mesta.

Det där med stark mat är förstås ett krux. Jag bestämmer mig ibland för att laga något riktigt starkt och farligt men fegar ur för att jag inte kan stava till kryddorna – än mindre uttala dem så jag kan inte fråga efter dem heller, och så tar jag lite mindre av den mildare curryn i stället för en matsked av den starka och bara en halv chili för att inte råka ”förstöra” maten.

Dags att citera Lotta Lundgren igen – genom att laga ett av recepten i boken.

Jag beväpnar mig med ett av övningsrecepten i ”Tio lektioner…” och laddar med kokkärl av gjutjärn och massor av tid.

Chiligrytan tar ett och ett halvt dygn på sig och blir jättegod. Lagom jättestark men framför allt full av smak. Jag har fått besöka flera olika mataffärer för att få tag på rätt sorts kryddor men det var det värt. Nästa gång improviserar jag nog mer.

Det är en present att kunna dela middagen med glada ungdomar på besök över helgen. Detta är otvivelaktigt ”mat”.

Vi sitter runt ett bord. Vi talar med varandra. Ingen gör något annat just nu, som fippla med telefon, spela spel, hämta en kompis eller lyssna på musik.

De skulle bara våga!

Lotta Lundgrens ”Tio lektioner i matlagning”, är utgiven på Wahlström och Widstrand.