Med hälsning från ett parallellt universum. Tänk om det var så här:
Rätt många elever, faktiskt rätt många av killarna, känner sig rejält av banan varje gång läraren laddar ljudanläggningen med schottis, salsa, tango eller afrikanska rytmer.
Vissa vägrar vara med, men för att få betyg måste de delta. De måste svettas på kyssavstånd från en hånfullt leende klassdrottning som himlar med ögonen och trampar dem på tårna när läraren tittar bort.
Man måste fatta de svåra turerna, finna sig i att bli uppbjuden sist av någon föraktfull och motvillig partner och känna sig gravt obekväm i sin tonårskropp lektion efter lektion.
Men det finns också rätt många elever i klassen som är ett med musik och rörelse, som verkar ha en inbyggd taktkänsla, som njuter av rytmerna och som aldrig behöver få något steg eller någon rörelse förklarad och visad. De bara kan. Många av dessa dansar även på fritiden och det är de som äger festerna, är populära och omsvärmade.
Lektionerna med fysisk aktivitet verkar helt gjorda för dem. Om gruppen med dansbesatta ropar ”Tango, vi kan väl få dansa tango i dag”, ja, då blir det tango. Läraren sätter igång musiken och suckar åt dansvägrarna som sitter på en bänk och surar.
I hemlighet suckar hon också över de odansanta som försöker, förmodligen med tanke på betyget, men som verkar helt oförmögna att fatta dansens idé. Hur svårt kan det vara?
De förstör ju för dem som verkligen deltar, kolla där på stackars Annika som nu har fått släpa runt på Viktor i stället för att sväva ut i sin fulla potential.
Viktor hasar med. Han ser ner i golvet, på sina stora fötter. Händerna som håller i Annika är klibbiga och han känner själv hur äckligt han luktar. Han vantrivs i och skäms över sin kropp. Han rör sig inte mer än nödvändigt, ändå svettas han. Mest av genans och nervositet.
Annika tiger och kniper ihop läpparna så att de blir skrynkliga. Alltså nästa lektion får någon annan dansa med Viktor, hon har gjort sitt för den här terminen. Tango som kan vara så kul, och så måste hon släpa runt på den här mjölsäcken till klasskamrat.
Ibland blir det Allvarliga samtal med föräldrar till dansvägrarna. Det predikas om hur viktigt det är att röra på sig och att lära sig alla momenten. Dans är faktiskt en viktig del av vår kultur. Den utvecklar socialt samspel, har en lång historia och förenar folk över hela jorden. Det är så viktigt att ungdomarna testar! Gillar man inte salsa så kan man kanske hitta någon annan dans att förkovra sig i. Hambo kanske? Man vet ju inte om man inte har testat!
”Vi har fysisk aktivitet i skolan för att eleverna ska lägga grunden till en bra fysik och lära sig att motion är en bra vana.” förmanar skolans folk.
Någon förälder, kanske Johans, föreslår ibland att skolan ska erbjuda fler alternativ på motionslektionerna. Kanske mer bollspel. Fast då får de veta att det hades minsann sex veckor bollspelstema på höstterminen i åttan. Då gicks det igenom både handboll, fotboll och innebandy. Alla fick testa, flickorna också, jojomensan. ”Det var väl kul Johan?”
Ja, Johan tyckte faktiskt det. Han har en aning mer bollsinne än rytmkänsla och det var en kul omväxling att testa bollspel.
Det var synd att det var övergående. Han kom aldrig riktigt underfund med reglerna i handboll och det var för få lektioner för att han skulle få in känslan för spelet men han tror att han skulle tycka det var roligt om han blev lite mer bekant med den sortens bollar. Tyvärr finns ingen handbollsklubb på orten och den enda lokal som hade varit lämplig är uthyrd till Dansens vänner varje kväll i veckan. Men ändå. Handboll gav en glädje i kroppen och en skymt av ett gemensamt fokus, Johan anar att det finns något där som han hade gillat.
Men sen, efter bollspelstemat, återgick allt till det normala. Alltså dans minst en av veckans motionslektioner när det inte var orientering, redskapsgympa eller något annat obligatoriskt.
Det finns flest flickor bland dem som gillar danslektionerna och flest pojkar bland dem som har ont i magen när det är motionsdagar i skolan.
Och det är ju tur att detta var ren lögn för så här går det ju verkligen inte till!