Filmklipp om Konstrundan

Jag gjorde ett filmklipp till Konstrundan i Halland i somras. Äntligen något i kulturlivet som blir av under detta märkliga covid-år. Sabina Gavrilovic och jag hade en trevlig eftermiddag med många skratt när när vi spelade in klippet utanför hennes ateljé på Hamngatan i Falkenberg. Det svåraste med det här projektet var att hitta en inspelningsstund när det inte ösregnade eller blåste halv orkan. Och vi båda var i stan samtidigt.

Det blev fyra filmklipp i stället för ett men får man med sig bra material från inspelningen går det att återanvända och göra fler varianter.

Vi började med att bryta mot en kardinalregel: Att varje filmklipp på sociala medier ska ha max ett budskap. För Konstrundan ville berätta två saker i den här filmen:

1. Konstrundan blir av!

2. Ny hemsida ersätter den traditionella tryckta broschyren – och så skulle vi visa hur man kan använda appen i stället för pappersbroschyr.

Så här blev det.

1 minut och 27 sekunder till Facebook, Linkedin och egna hemsidan.

Konstrundan blir av och evenemanget har en ny hemsida. Två budskap i samma film.

Bantad version till Instagram. Längre än en minut kan det inte vara i det mediet.

En minut till Instagram.

20 sekunder som en snabbteaser att pytsa ut i de sociala kanalerna dagarna före eventet.

Här är budskapet superkoncentrerat.

Och en sista variant av 20-sekundaren:

Sista klippet är en variant där texterna bytts ut.

Tips för filmklipp

En vän ville veta lite om att filma med mobilen. Jag skrev ihop en komihåglista och blev så nöjd att jag lägger den här också. Jag har lärt mig massor av Stockholm Pixelhouse och Helene Åberg. Det kan du också göra. Spurten pågår till hennes onlinekurs Kommunicera med video. Men passa på, söndag är sista anmälningsdag.

Kommunicera med video

Här får du veta mer och kan också anmäla dig. OBS! Sista chans är 10 maj!

Korta versionen:

Jag har gått en webbkurs som heter Kommunicera med video. Den var så bra att jag nu är återförsäljare. Till och med den 10 maj kan du anmäla dig till en ny omgång av kursen som görs av Helene Åberg på Stockholm Pixelhouse. Du får ett digitalt ”kursbrev” en gång i veckan i fem veckor. Mer än 40 lektioner, övningar, genomgångar och supertips om hur du förvandlar mobilen till en filmkamera/studio och hur du ska tänka för att göra filmklipp som inte bara är ”gubbe talar in i kamera” utan en berättelse som gör att scrollaren stannar upp och hajar till. Kolla i den här länken så får du veta mer.

Långa versionen: 

Jag har alltid varit en påfallande oteknisk människa. En sån som monterar tv:n bakochfram på stativet och som inte ens märker att den lutar åt fel håll. Jag tror att jag var sist i Halland med att använda overheadapparat när jag berättade något för fler än tio personer samtidigt. Om någon för tio… nej fem år sedan, hade sagt att folk 2020 skulle fråga mig, av alla människor, hur man ”får ihop ett sånt där litet roligt filmklipp”, så hade jag trott att de drev med mig. 

Men nu gör jag filmklipp till sociala medier, både i jobbet och privat. Rörlig bild har blivit ett nytt kreativt uttryck som är minst lika kul som att skriva – fast på ett annat sätt. 

Och till min stora lättnad behöver jag inte vara särskilt teknisk nu heller. 

Och här är en viktig passus: För den som gillar lampor, sladdar, svarta grunkor med många siffror och bokstäver på och nya uppfinningar med pixlar i finns det hur mycket som helst och detta menar jag bokstavligt: Hur mycket som helst. (Det är rätt mycket.) Det är bara att sätta igång att ruinera sig och ha jättekul med alla sladdarna. 

Men för att få ihop ett filmklipp behövs bara en mobiltelefon, en mikrofon och ett bordsstativ. Sen är man igång. Det viktigaste i sammanhanget har inte sladd. All kommunikation börjar vid samma punkt: 

Ha något att berätta!

Och det kan du göra genom att filma och redigera med mobilen. 

Roliga prylar med och utan sladd finns kvar att investera i den dag man behöver dem.

Nu har jag ett hett tips: En kurs som heter Kommunicera med video. Den är en fem veckor lång webbutbildning. Det glufsade jag i mig för ett tag sedan och blev så förtjust att jag nu är återförsäljare. Här får du veta mer och kan också anmäla dig. Om du köper den via den här länken får jag alltså pengar. Det vill jag så klart ha. Men jag vill också dra in andra i det här roliga kreativa sättet att tänka kring kommunikation och bilder, filmer, ljus, rörelse, berättelser och allt vackert, viktigt och knasigt som vi har omkring oss. Jag hade nog tipsat om den här kursen även om jag inte fick pengar. Det är roligt att göra filmklipp. 

Pride Falkenberg

En gång om året blir blir hela stadskärnan en myllrande regnbågsfest. Full av glada, vackra, roliga, engagerade människor som sjunger, dansar och firar människovärdets dag. Det är glädje med mörk botten. Många hbtq-personer runt om i världen lever farligt, utsatt och under ett ofattbart förtryck på grund av vem de är.

Festen är en sån där sak om vilken man kan säga ”bra att den finns – synd att den ska behövas”.

Sommarskolan börjar 17 juni

Länk till mer information och till anmälan.

Ska sommaren 2019 bli sommaren då det äntligen blir av? En roman brukar ta god tid på sig men faktiskt: De manus som så småningom når sina läsare i form av böcker, de har alla det gemensamt att de blivit nedskrivna. Varenda utgiven bok har en gång varit ett manus i sin första, skissartade och faktiskt rätt så ofullständiga första version. Och deras författare har skrivit, testat, svettats och jublat över trilskande bokstäver och överraskande vändningar i den egna texten.

Det går inte att få till version två, tre, fyra och så småningom den tryckta boken på något annat sätt. Idéer som stannar i författarens huvud blir aldrig litteratur.

Sommarskolan lotsar dig igenom äventyret att få ner din idé till ett råmanus. Jag är en av de litterära konsulter som ger respons på upp till fem manussidor i veckan. Vi sätter igång 17 juni.

Skrivtips för vana författare

Videon är 2 minuter och 25 sekunder.

Det skrivna ordet kan skapa världar att stiga in i. Bara genom svarta krumelurer på papper kan vi ta del av någon annans medvetande.  Nästan magiskt. Och vilket fiffigt sätt det är att ta del av kunskap och erfarenhet från människor som man aldrig träffat. Och aldrig kommer att träffa. 

Ursula K. Le Guin dog 2018. Hon om någon har visat att fanstasy och science fiktion kan vara seriös och högklassig litteratur och angelägen konst. 

Hon skrev också en handbok för författare, Steering the craft. 

Det är inte en nybörjarbok. Den vänder sig till skrivande personer som vill komma vidare och finslipa sin förmåga. Grunderna med gestaltning, språk och dramaturgi förutsätts att läsaren redan har koll på. Dessutom kan det vara en utmaning i sig att ta till sig avancerad sakprosa på engelska. Men den som är igång och skriver, som har språket som sitt konstnärliga uttryckssätt, har mycket kunskap och inspiration att hämta. Det handlar om språk, perspektiv, textens rytm och berättarens röst, skiljetecken och grammatiskt finlir. Referenser och exempel är till stor del hämtade från klassisk litteratur.

Jag gillar att Ursula K Le Guin kallar det för en kraft, den där förmågan att berätta historier så att de får eget liv. En kraft som går att träna och styra med rätt verktyg. 

Ett viktigt verktyg är den hjälp och det stöd som vi kan ge varandra medan texterna växer fram. Bokens sista del är tips och exempel på hur man kan samtala och ge konstruktiv respons på varandras texter i skrivargrupper som träffas regelbundet. 

Slänga vanten-helgen

Dagen då svenskarna slutar leta efter sina vantar borde utlysas som nationell helgdag. Här är ett poem om detta högstämda ämne. (Filmen har samma budskap och tar 44 sekunder.)

Handsken är kastad

Nu är handsken kastad och vanten likaså
Nu lägger vi av plaggen som vi gått och burit på
Jag ser dem hela vintern längs vägarna jag går
De vittnar om vår framfart och visar våra spår
På hala trottoarer och vid skogens tysta stig
I gallerians myller och på staket de visar sig
De flesta äro svarta men några äro grå
Några äro stora och andra äro små
De består av läder, nylon eller av garn
En del är för stora karlar och andra är för barn
Några är för lyx och flärd och andra är för sport
Ja, varje liten vante kan va’ en egen sort
De rymmer hela vintern och tappas hit och dit
Jag misstänker att mina kommer bort med flit
Men nu mister vintern greppet – och kylans vassa egg
Nu stundar ljumma vindar och blom i syrén och hägg
Nu slutar vi att frysa och i vårens plagg oss klär
Och alla vantar vilar – till oktober ungefär

En mediekändis i början av seklet

Videon tar 2 minuter och 31 sekunder.

”Ett Jävla solsken”. Hon kallades så av sin familj och det är en frispråkig, sprakande aktiv och drivande tjej som möter mig i den här biografin över Ester Blenda Nordström. Hon var journalist i början av förra seklet och pionjär på mer än ett sätt. 

Bara genom att jobba som reporter bröt hon mark för förändring. Kvinnor hade inte ens rösträtt när Ester Blenda skrev sina första artiklar. Hon körde motorcykel, gav sig ut på livsfarliga resor och som reporter wallraffade hon långt innan begreppet fanns. 

Det fanns inget lagom över Ester Blenda Nordström. Hon var sin tids kändisreporter som skapade rubriker och debatt vad hon än företog sig.

Det är en rolig och nyfiken person som möter mig på boksidorna, men också en vilsen själ och en kvinna som inte alls passar i sin tidsanda. Hade Ester Blenda Nordström levt idag tror jag att hon hade varit med och organiserat pridefestivaler. Kanske haft ett eget produktionsbolag med reportage från ställen dit ingen annan vågar åka.

Författaren Fatima Bremmer fick Augustpriset för den här biografin. Välförtjänt. Det är inte något glamoröst liv som skildras och inte någon renodlad hjälte heller. Men Ester Blenda förtjänar att bli ihågkommen som den pionjär och föregångare som hon var. Den här läsningen var som ett möte med en ovanligt levande person.

Barnkulturens superstjärna

Videon tar 1 minut och 56 sekunder.

En av de häftigaste sakerna med krumelurerna som vi kallar bokstäver är att de låter oss möta människor som inte längre finns ibland oss. Jag läste några böcker förra året som blev som möten med starka personligheter. Fast det handlade om människor som inte ens lever längre och som det är mycket osannolikt att jag skulle möta i verkligheten ens om vi varit samtida eller bott på samma kontinent. Tre inlägg och tre filmer berättar om dem.

Boken om Den okända Astrid Lindgren var ett sådant möte. Som att hälsa på på jobbet hos Sveriges kändaste redaktör. För Astrid Lindgren var ju inte heltidsförfattare. Hon arbetade på förlaget Rabén och Sjögren. Där redigerade hon texter, satt i möten, diskuterade utgivning och ekonomi – och refuserade manus. Det senare på ett sätt som får mig att tänka: ”Den som ändå hade blivit refuserad av Astrid Lindgren.” Här finns exempel på uppmuntrande, humoristiska och konstruktiva refuser som är som små personliga kåserier.

Det är först när jag läser den här biografin som jag inser hur stort inflytande Astrid Lindgren hade över svenska barnlitteratur och den kultur som jag själv växte upp med. Den blir som en återträff med min egen barndom bland Femböcker, Kastrullresor, Lennart Hellsing-visor, Nicke Nyfiken, Teskedsgumman och en massa andra gamla bekanta.

Kjell Bolunds biografi är intressant för en skrivande person – inte bara som porträtt av en skicklig yrkeskvinna och hennes inflytande på barnkulturen i Sverige – utan också som förlagshistoria och tillbakablick på en bransch som just nu förändras i en rasande fart.