Konsten att göra klipp

Det här inlägget är reklam och jag tjänar pengar om du anmäler sig till kursen. Med detta sagt:

Jag är ju skribent och jobbar mest med alfabetet. Det hindrar inte utflykter till andra uttrycksformer som foto, form och film. Det sistnämnda behöver i våra dagar inte alls vara något pretentiöst och svartklätt med miljonbudget. Den snabbast växande genren är en kort snutt på sociala medier. Ofta ihopvispad med en mobil.

Ärligt talat blev jag lite kokt när den här trenden kom. Det var irriterande med folk pratade in i kamera i stället för att länka till en text som jag själv kunde skumläsa innan jag avgjorde om den var intressant för mig. De här pratmakarna höll på jättelänge innan de kom till saken och var rätt tråkiga om jag ska vara ärlig. Video på nätet var inget för mig. Min grej var (är) att göra innehållet tillgängligt med hjälp av väldisponerad text.

Men sen gick jag en kurs – och en kurs till. Aha-upplevelserna kantade min väg. Film på sociala medier måste inte vara ”gubbe som pratar i 20 minuter i en skakig kamera”. Det går att göra producerade berättelser och vettiga inslag med bra ljud, och medvetet bildval fast man bara har en mobiltelefon som utrustning. Det går att berätta massor på 60 sekunder. Om man vet hur man gör och vilket jobb en filmsnutt kan göra i informationsflödet.

Med en mobiltelefon och aningen tillbehör blir du ett kompetent litet produktionsbolag som filmar, redigerar och distribuerar. Och har kul. Jag gick en onlinekurs för Stockholm Pixelhouse för ett år sedan. En riktig ax till limpa-upplevelse. Och nu är jag återförsäljare till den nya kursomgången. (Visst är det lite sektvarning över den meningen?)

Här kan du läsa mer om kursen och anmäla dig.

Bokmässan 2018

Klonk haaas, klonk haas, det är ljudet av mig som går med två kryckor och bara en och en halv brukbar fot genom mässans långa korridorer på andra våningen. Aldrig blir det som man tänkt sig. Ibland blir fyra planerade Bokmässedagar bara en enda haltande fredag. Det blev å andra sidan en dag på något sätt så fullspäckad med möten och människor att det räcker för ett år. Och då var jag aldrig ens nere i själva grytan på våning ett. Det golvet är mördande för fötter och benhinnor även när jag är oskadd och vältränad. Hejdå Bokmässan, vi ses nästa år. Förhoppningsvis med två fötter i trafik.

Bokmässedags

Det drar ihop sig till Bokmässan och jag drar ihop mig till en Askungelik figur som suckar och säger att vaddå… det blir väl fler mässor. Herregud vill jag trängas kan jag väl åka till Ullared. Jag lurar inte mig själv en sekund. I Ullared finns inte de här coola kollegorna och inte alla dessa böcker, författare, föredrag, kändisar, samtal, möten och allt annat skitjobbigt och underbart som Bokmässan består av.

Jag kommer bara att vara på Bokmässan under fredagen. Då träffar jag författare som gett ut böcker sedan vi träffades sist, pratar bok och skribentutmaning med dem som nappat på Litterära konsulters erbjudande om kostnadsfri analys av första kapitlet. Då tar jag hand om besökare och svara på frågor om vad en lektör, redaktör, manusutvecklare, litterär konsult egentligen sysslar med. Det handlar om allt från språkfrågor till research och jag häpnar alltid över alla de världar och berättelser som går omkring och ser ut som vanliga människor. När jag hör vad de skriver om och vad de vill skriva om påminns jag om att det inte finns några vanliga människor. Bara människor. Det räcker sååå långt.

Men nu sätter en skadad fot fälleben för mässhelgen och det blir bara en dag för mig den här gången. Inte ens en idrottsskada är det så det finns inte minsta lilla dramatik att trösta sig med i eländet.

Litterära konsulter och mässans turkosaste monter finns i alla fall på plats alla fyra mässdagarna. Passa på att prata bok och skrivande med mig och mina kollegor.

 

Direktsändning

Nej, det här är inte direktsändning. Detta är en redigerad och friserad version av ett samtal som var direktsändning i drygt tio minuter den 24 januari 2018.

Det är intressant att redigera sig själv. Frånsett att man låter så fånig att man gärna hade hade blivit avbruten av precis vad som helst.

Jag börjar på fyra meningar och avslutar en femte. Jag upprepar mig, hoppar över flera tankeled och byter dialekt mitt i ett resonemang. (Jag är från Malmö men den uppmärksamme lyssnaren hör att jag har tillbringat några känsliga år av min uppväxt i Hässleholm.) Dessutom pratar Ann och jag i mun på varandra flera gånger. Det hade låtit coolt att säga att det beror på att hon befinner sig i en båt utanför USA medan jag sitter i en villa i Falkenberg och att det blir glapp i tidsväven när man pratar över stort avstånd. Det är i och för sig sant att hon är på andra sidan jorden men att jag faller henne i talet beror på vanlig, helt ocool babblighet. Och en smula nervositet om sanningen ska fram.

Författarateljén är öppen för anmälningar till och med 31 januari. Läs mer här och anmäl dig till en av tre nivåer av medlemskap.  

 

 

 

Sommarskolan börjar 19 juni

Oj, är det redan sommar?!? Jag drabbas av samma känsla varje år: Total grönchock när träden slår ut och samma supertempo genom maj och juni för att hinna med allt och landa i något som ska föreställa semester uppe på krönet av året. (Året är ovalt som ett ägg och midsommar är strax före toppen av den smala änden på ägget, just innan året kulminerar. Det visste ni kanske inte. Lustigt nog ligger sedan julen inte i botten av ägget utan uppe på sydsluttningen, men det där ska jag förklara i något annat sammanhang.)

Kanske blir det av i år, det där kreativa projektet som stått och väntat i den mentala farstun så länge och som blir allt ivrigare på att komma in i verksamhetscentrum. Nu ska jag nog sluta med arkitekturmetaforer innan den här lilla texten tar oss långt bortom allt berättartekniskt vett och sans. Vill du skriva i sommar och inte har möjlighet att åka till en kursgård eller var för sen med att anmäla dig till folkhögskolan och inte har råd att åka utomlands på något lyxigt skrivarläger i Provence eller Barcelona – så finns det ändå hopp.

Du får ordna dina luncher och fikaraster själv, men du kommer att ha skrivarkompisar i en sluten facebookgrupp och fullt upp med att göra övningar och lektioner som styr upp romanprojektet och hjälper dig att inte bara komma igång utan också fortsätta under tio intressanta och jobbiga veckor. Det är kul att skriva men det kräver också rätt mycket. Det vet du säkert redan.

Med Sommarskolan kan du ägna en stund varje dag åt din historia och de 29 små krumelurer som vi kallar alfabetet. När du kommit igång ska du se att du längtar efter regnskvättar och stunder i skuggan med din alldeles egna berättelse.

Om du anmäler dig via den här länken får du mig som handledare. Jag ger dig respons på upp till tio sidor manustext. Om du vill ha mer hjälp kan du köpa till sidor för 35 kronor styck.

Hjälp i felfinnarjakten

korrlasning

En av mina uppgifter som frilans i bokstävernas värld är att korrekturläsa. Det är ett jobb med glamourfaktor noll eller rent av minus. En del människor jag träffar tror att jag gör dessa uppdrag av nödtvång och säger att det måste vara svårt för en kreativ och skrivglad person som jag att korrekturläsa åt andra.

Inget kunde vara mer fel. Det är ungefär som att tro att den som gillar att semestra i New York inte kan vara road av att lösa korsord. Både en storstadssemester och DN:s fyrplupps-kryss på söndagen kan vara totalt uppslukande och utmanande – fast på helt olika sätt.
Jag har två inre pennor. En kreativ och en petnoga. De är ett bra team men de är sällan på jobbet samtidigt.

Så den här texten har jag inte korrat själv. Det har min man gjort. Han hittade tre stavfel, ett förlupet kommatecken och en verbform som vi hade en lång diskussion om. Den slutade med att någon i mycket bestämda ordalag stängde en dörr. Och sen tog jag bort hela meningen.

Det är praktiskt för en frilansskribent att vara gift med en annan språknörd. Dels för att vi alltid har något att gräl… diskutera engagerat om. Och dels för att det är mycket svårt att korrekturläsa sina egna texter. Hur noga jag än är (och jag är noga) när jag korrläser åt andra, så kan det slinka med både det ena och det andra i mina egna alster.

Det innebär att jag är helt normal (åtminstone inom detta område), för hjärnan är en mycket hjälpsam kompis som vet att det ska stå successiv när det i själva verket står succesiv och så autokorrigerar den på vägen in till medvetandet.

Hjärnan har ju varit med hela vägen, från idé till slutredigering så just min hjärna är expert på just denna text och allt den vill säga. Den fyller i det som inte finns där och överser med bokstäver som bytt plats och läser som om meningen var fullständig fast det kan saknas både ”och” och ”att” på flera ställen.

Man kan reta sig på detta och säga åt sin hjärna att sluta curla och helt enkelt bara notera felaktigheterna rakt upp och ner, men den fortsätter av gammal vana och beter sig som det överdrivet hjälpsamma serviceorgan man inte vill ha just då.

I det läget finns ett annat bra hjälpmedel. Nej, inte datorns autokorrektur för den godkänner särskrivningar och felmarkerar sammansättningar. Dessutom fattar den inte att skribenten har skrivit till exempel ”autentisk” i stället för ”autistisk” eftersom den bara reagerar för det som den tycker är felstavningar och inte för felaktigt ordval.

Nej, det verktyg jag talar om är i vissa lägen skribentens bästa resurs: andra människor.

Låna någon annans ögon och hjärna när du själv har korrat så långt du kan.

Det finns inget vettigare användningsområde för de jobbiga språkpoliser som du har omkring dig. Det finns minst en på varje arbetsplats och flera i varje bekantskapskrets och jag tror att du vet precis vilka de är. Ordmärkarna, bättrevetarna, de odrägligt rättrådiga som pratar om brott mot subjektsregeln som om det handlade om brott mot folkrätten. De där som får ta blodtrycksmedicin när de ser ett uteblivet bindestreck på en skylt. Alltså ett bindestreck, litet som en flugskit. Som inte ens finns där! Sånt ser de – och jäklar vad de bryr sig!

Ni märker väl hur raljant och distanserad jag är? Rita bindestreck på skyltar? Med tuschpenna? Jag?

Hög tid att lämna detta sidospår.

Nå, när du märker att du har kollegor, grannar, kompisar eller familjemedlemmar som extraknäcker som språkpoliser så sätt dem i arbete. Be dem snällt att korrekturläsa dina blogginlägg, projektansökningar, ditt cv och andra texter som du ska skicka ut i världen och som du vill att sagda värld ska ta på allvar. Och bjud på fika, gentjänster och handräckning med ditt och datt. Sina läskompisar ska man vårda ömt.

Korra åt varandra och jag kan lova att ni upptäcker fler misstag, överhoppade ord och tveksamma stavningar än tidigare. Som läsarna slipper se.

Eller anlita ett proffs. Till exempel mig.