De första avsnitten i kursen är öppna för alla men vill du se hela krävs att du är medlem. För 129 kronor i månaden får du ett universum av kreativ inspiration och kunskap om foto, film, formgivning, musik och allehanda finurliga tänkesätt kring kommunikation och teknik. Vi är många frilanslärare med olika erfarenheter och infallsvinklar på ämnen och problemlösning. Testa i sju dagar utan kostnad. Och jag brer inte på så här bara för att Moderskeppet är en uppdragsgivare och samarbetspartner. Det här är verkligen bra utbildningar.

När jag berättar att jag jobbar med språk och skrivande för någon nybliven bekant, brukar samtalet osvikligt komma in på språkregler, stavningsreformer och stalinistiska svensklärare som förstört all uttrycksförmåga hos bekantingen för all framtid. Och hur oerhört dumt det är att kommatecken nuförtiden kan bete sig lite som de vill. Det är ibland snudd på att jag görs personligen ansvarig för att det finns en betydelseskillnad mellan var och vart.

När vi kommer till stavning får jag ofta veta: ”Huvudsaken är ju att de vet vad jag menar”. Där har ju den glada felstavaren rätt. Om läsaren vet vad skribenten menar har ju budskapet gått fram.

Fast riktigt så enkelt är det inte. Det finns många sammanhang där det är är en poäng att skriva uttrycksfullt, rättstavat, begripligt och med en stilnivå som hör hemma i sammanhanget. Men anledningen är inte att folk ska bli imponerade av att vi kan stava. När vi stavar rätt tänker läsaren inte ens på det. Ditt jobb med att slå upp ordet, hitta rätt variant och klura ut den synonym som ger den mest exakta innebörden, det jobbet får du kredda dig själv för, för läsaren kommer inte att ägna det en tanke. Det är otacksamt att skriva rätt. Och det bästa du kan göra för din text och ditt budskap.

En av de stora vitsarna med att skriva korrekt och begriplig svenska är att läsaren ska ta budskapet på allvar. Det är inte säkert att det slarvigt skrivna är det dunkelt tänkta, men ofta uppfattas det så. Och det är ju synd. Särskilt om det var något viktigt du ville berätta.

Så när Moderskeppet undrade om jag ville göra en kurs med skrivregler gjorde jag det. Jag har utgått från frågor som jag ofta får och från språkproblem som jag märker att många brottas med, inklusive jag själv. Ingen har allt i huvudet och även proffstexter innehåller fel och missar. Folk som jobbar med skriftspråket har tummade exemplar av ordböcker och regelsamlingar och slår upp hela tiden. Så fort man har fått in en språknorm i ryggmärgen och tror att man inte behöver slå upp längre, ja då har bruket ändrats och plötsligt från en dag till en annan ska ska man skriva partinamnen med stor bokstav eller så har det förargligt nog blivit vedertaget att skriva ”innan” lika gärna som ”före” och man undrar vart världen är på väg. Så inte ens den mest inbitna professor i Nordiska språk kan vara helt stensäker på att ha rätt. Slå upp!

Det är väldigt roligt, uppslukande och svårt att göra en webbkurs för Moderskeppet. Deras inspelningsstudio är en värld för sig och bubblan som man befinner sig i under inspelningsveckan liknar inget annat. Man kommunicerar med tusentals personer på en gång. Fast var för sig. Och egentligen står man i en garderob och talar för sig själv.

Men nu kom jag ut ur garderoben och har gjort en en kurs med världens trevligaste gäng på Moderskeppet i Jönköping och jag hoppas att vi ses i kursportalen.

Bokmässan är ett parallellt universum som uppstår en gång om året. Begreppet Bing Bang sätter ribban för ljudnivån men här handlar det inte om en smäll utan ett dån som pågår i fyra dagar. Tusentals aktiviteter, föredrag, inspelningar, utfrågningar och intervjuer pågår samtidigt och alla är förstärkta med mick och högtalare. Under detta ljud ligger en helt förväntad sorlmatta av prat, steg, samtal, skratt, gräl och och ”åfifanvaontjagharifötterna”-utrop som ingår när tusentals människor trängs på ett mässgolv av cement. Jag tar med huvudvärkstabletter.

I år är jag med och befolkar en av planeterna i galaxen Bokmässan. Vi håller till i omedelbar närhet av Café Skriva på andra våningen, i det hörn av Bokmässan som vänder sig till den skrivande delen av allmänheten. Och det är inte så få. Var tredje svensk har ”skriva en bok” på sin bucket-list.

Kom till monter F02:55 och hälsa på! Litterära konsulter är ett nätverk och en agentur av lektörer, manusutvecklare, redaktörer, korrekturläsare, översättare, språkgranskare, formgivare, coacher för såväl skribenter som för företagare (inte sällan samma personer).

Kanske vill du få snabbcoachning på några sidor text, kanske har du skickat in ett första kapitel i förväg som du kan få repsons på. Eller så vill du bara prata skrivande och författarliv och bokdrömmar i största allmänhet. Vi kör tips och tricks, miniföredrag och aktiviteter kring skrivande och författarlivet under hela mässan.

Bildning är årets tema. Ett sånt där kultursidesord med glasögon och svart polokrage som kan verka lite fisförnämt men som egentligen som egentligen angår oss alla.

Bildning är det som är kvar när man glömt vad man lärt sig.

Så står det i den roliga, tänkvärda och alltigenom läsvärda lilla boken ”Vad är bildning och 100 andra jätteviktiga frågor” av Odd Zschiedrich, Bokförlaget Langenskild. Den boken köpte jag på Bokmässan för två år sedan, den låg i en fyndkorg som jag fick syn på i ett jättetrött ögonblick. Jag läste i den på tåget på väg hem och blev genast piggare. Den innehåller massor att fundera över och tänka vidare på.

Nu får vi en hel bokmässa med temat bildning och jag förväntar mig att bli jättepigg och komma hem med helt nya frågor.

Kom förbi och säg hej! Monter F02:55 var det.

Det finns böcker som vägrar bli gamla. De fortsätter att berätta saker för oss fast de skrevs för människor som är borta sedan länge och i ett samhälle som vi knappt skulle känna igen oss i. Den här filmen var ett av mina bidrag till ”Lektörskalendern” i december. Vi är 12 nyutbildade manusgranskare/författarcoacher som nu bildar yrkesnätverket Litterära konsulters sällskap. Litterära konsulter AB är en agentur som förmedlar kontakt mellan författare och lektörer.

Som journalist på olika dagstidningar under nästan 30 år ägnade jag mina dagar åt nyheter och rubriker. Egna och andras. För att inte tala om läsarnas – eftersom jag var insändarredaktör under långa perioder. Många texter blev det.

Under alla år på Hallands Nyheter och andra dagstidningar innan dess skrev jag med jämna och ojämna mellanrum krönikor och kåserier. Dessa journalistikens biflöden med personliga reflektioner och ett ämnesval som kanske inte fick plats på hårt mallade nyhetssidor var en rolig och givande guldkant i ett yrkesliv som i mångt och mycket handlade om ord och bokstäver.

Jag har aldrig bloggat förr men alfabetet är sig likt även om det är elektroniskt. Och jag har bestämt att varje månad göra något som jag aldrig testat förr. Nu bloggar jag visst!