Klonk haaas, klonk haas, det är ljudet av mig som går med två kryckor och bara en och en halv brukbar fot genom mässans långa korridorer på andra våningen. Aldrig blir det som man tänkt sig. Ibland blir fyra planerade Bokmässedagar bara en enda haltande fredag. Det blev å andra sidan en dag på något sätt så fullspäckad med möten och människor att det räcker för ett år. Och då var jag aldrig ens nere i själva grytan på våning ett. Det golvet är mördande för fötter och benhinnor även när jag är oskadd och vältränad. Hejdå Bokmässan, vi ses nästa år. Förhoppningsvis med två fötter i trafik.