Nu blommar löken

Vi är i Köpenhamn och det är början av april och det borde inte vara någon jätteöverraskning att det går att knäppa upp översta knappen utan att frysa ihjäl. Men efter denna vinter tar vi ingenting för givet. Det blir en lördag i häpnadens tecken. Så många cyklar! Så många barn! Så många krokus! Och fåglar, hundar och märkliga konstruktioner. Och minsann, går det inte att sitta ute en stund utan att frysa. Mirakel!

Återanvänd den gula färgen

Jag hamnade mitt i en gråvit och stelfrusen påskhelg 2018. Snön ligger som frosting-glasyr över mina promenadvägar genom skogen.

Enda sättet att få färg på tillvaron är alltså återbruk. Jag var ute och tränade med kameran förra våren och gav mig själv temat ”Gult” som uppgift. Så här ser min stad ut på våren. Egentligen.

Nya ansikten

Jag hamnade på kombinerat boksläpp och vernissage i lördags. För så är det här i landsorten att när man ska köpa halstabletter och nya tandborstar så har ens vän Maria Ytterlid hyrt lokal mitt emot Apoteket. Gallerian har fått galleri, åtminstone tillfälligt och här träffar man 102 spännande personer som samsas i en nytryckt bok. De säger att det är så långt till kulturen här i landsorten, men ibland är det faktiskt bara några steg. I alla fall om man ska köpa tandborstar. Och i lördags.

Jag tycker mig känna igen såväl Fredrik Reinfeldt som en ung Susanne Brøgger och en obehaglig mellanchef på ett av mina första jobb bland dessa porträtt. Men Maria har inte haft någon avsikt eller förlaga när hon skapat ansikten med tusch och pensel. Och här blir det spännande. För det är personer med liv, vett och vilja som möter mig från boksidorna. Det finns ett öde och en berättelse bakom varje ansikte och från och med nu  blir det mitt jobb att hitta rätt på dessa och formulera vem personerna är. Det ska bli kul. Och svårt. Och intressant.

 

 

Superkraften i att vara nybörjare

Jag hamnade rakt in i Näringslivsdagen i Falkenberg den 7 mars. Jag och omkring tusen andra personer.

Eftersom jag jobbar med författare och människor som skapar text, skeenden, konflikter, karaktärer, problem, lösningar, miljöer och hela världar utifrån absolut ingenting diskuterar vi ofta det här med kreativitet. Nu råkade Näringslivsdagen innehålla en programpunkt som tangerade detta ämne. Jag fick ett kort extramaterial av Klas Hallberg efteråt. Visst är det en härlig tanke att nybörjaren inte bara är en klantskalle utan också besitter en superkraft, just för att den är nybörjare. Detta borde ju även gälla den som nyligen har börjat filma med sin telefon så jag kan inte alls förstå varifrån den där svordomen i början kom…

Telefonen var nog lite trött efter en helt dags mingel. För att inte tala om jag själv.

I nybörjarens sinne finns många möjligheter, i expertens endast ett fåtal.

— Shunryu Suzuki

Snart blir jag GRISK

 

 

 

 

 

 

 

Jag fyller snart år. Och får höra att ”ålder är bara en siffra”. Vilket är rent skitsnack. Siffror är bara krumelurer. Ålder är så väldigt mycket mer. Erfarenhet, kunskap, överblick, kärlek. Tillgångar som blir större för varje år.

Ålder är en tillgång. 50-plus heter det. På alla sätt utom när det gäller fertilitet betyder det här plusset att det handlar om lux-modellen.

Vi är helt överens där, jag och mina jämnåriga väninnor. Annars har vi har en mängd olikartade åsikter om det mesta men när det gäller vår tilltagande medelålder är samstämmigheten dånande total. Aldrig har vi varit snyggare, smartare, roligare eller klokare än nu.

Tyvärr är samstämmigheten inte lika dånande i resten av samhället.

Jag träffar dem överallt. På kurser, föreläsningar, kulturevenemang och aktiviteter. Dessa välutbildade, erfarna, kunniga kvinnor i min egen ålder som söker jobb efter jobb utan att komma i fråga eller ens till intervju.

Inte sällan har det varit just de som hållit sig mest à jour med teknik, system och nya metoder inom sitt område. Det är sällan begripligt för en utomstående varför just de sorteras ut i första gallringen.

Det finns väl ingen rekryterare som öppet går med på att hen åldersdiskriminerar för det är ju olagligt. Men det hade varit intressant att höra från er arbetsgivare hur det ser ut från ert håll. För jag begriper det ta mig tusan inte.

Om det nu är så att ni sorterar bort ansökningar från folk över 50: Varför?

Ni kan svara anonymt. Eller i princip. Eller med ett ”Jag har en kompis som sökte folk och hen tänkte så här…” Bara jag får veta: Vad är det ni vill undvika?

För det kan väl inte vara erfarenhet?

Människor som har småbarnsåren bakom sig och som kan satsa på jobbet?

Folk som varit med ett tag och som upplevt både med- och motgång?

Kvinnor över 50 har gedigen träning i att hantera relationer av alla de slag. De har haft många år på sig att öva sin sociala kompetens, denna eftersträvansvärda egenskap som ni ständigt efterlyser. Under sitt vuxna liv har de hanterat tillvaron åt sig själva och andra i ett samhälle som hunnit förändras, flera gånger om. Det ger en ovärderlig kunskap – utöver den rena yrkesskickligheten som inte heller den brukar bli direkt sämre ju längre man är igång.

En person mellan 50 och pensionen har en annan bra egenskap:

Ett rent statistiskt antagande är att de flesta riktigt stora misstagen – ingen som lever på riktigt kommer ju undan ett antal avgrundsfadäser – ligger förmodligen bakom henne. De kanske drabbade en annan arbetsgivare. Medan lärdomarna följer med in i framtiden. Till dig och din organisation.

Hur kan ni motstå allt detta?

Jag kan begripa på ett logiskt plan att det är vanskligt att anställa ungdomar. Jag tycker att ni ska göra det i alla fall – det tar vi i en annan krönika. Men vari består risken att anställa de prövade korten, som vet vad de kan och som har rutin och erfarenhet?

Slöhögar och slarvpellar finns förstås i alla grupper. De vill ni ju inte ha på halsen. Det fattar jag. Men i en seriös rekryteringsprocess får ni tidigt varningssignaler vid dem som ni inte vill ha. Så mycket proffs är ni väl?

Så varför sortera ansökningarna efter personnummer? Jag är verkligen nyfiken: Hur tänker ni?

I ett samhälle som vill att vi ska jobba allt längre för att försörja oss själva och varandra, där alla hyllar mångfald, dynamik, kunskap, färdighet och förmåga att ”ta folk”.

Hur kan det där vara ett arbetshandikapp att vara kvinna och över 50?

Varje gång jag råkar på dessa berättelser från kunniga kvinnor som totaldissas utan synlig anledning  –  kommer jag allt närmare händelsehorisonten för GRISK.

Ni kan tolka det som Gammal Rutinerad Ilsken Kvinna.

När vi väl organiserar oss kommer det snarare att vara under parollen:

Gamla Rävar Inklusive Kompetens

Bäva månne strukturerna!

Här är en av otaliga artiklar om ämnet. Om den nu går att läsa och inte är inlåst av DN. 

Tips : Lyssna på ”Känsligt läge” med Per Naroskin som tar upp ålderismen  (15 februari 2018)

Direktsändning

Nej, det här är inte direktsändning. Detta är en redigerad och friserad version av ett samtal som var direktsändning i drygt tio minuter den 24 januari 2018.

Det är intressant att redigera sig själv. Frånsett att man låter så fånig att man gärna hade hade blivit avbruten av precis vad som helst.

Jag börjar på fyra meningar och avslutar en femte. Jag upprepar mig, hoppar över flera tankeled och byter dialekt mitt i ett resonemang. (Jag är från Malmö men den uppmärksamme lyssnaren hör att jag har tillbringat några känsliga år av min uppväxt i Hässleholm.) Dessutom pratar Ann och jag i mun på varandra flera gånger. Det hade låtit coolt att säga att det beror på att hon befinner sig i en båt utanför USA medan jag sitter i en villa i Falkenberg och att det blir glapp i tidsväven när man pratar över stort avstånd. Det är i och för sig sant att hon är på andra sidan jorden men att jag faller henne i talet beror på vanlig, helt ocool babblighet. Och en smula nervositet om sanningen ska fram.

Författarateljén är öppen för anmälningar till och med 31 januari. Läs mer här och anmäl dig till en av tre nivåer av medlemskap.  

 

 

 

Ses vi på Bokmässan?

Bokmässan är ett parallellt universum som uppstår en gång om året. Begreppet Bing Bang sätter ribban för ljudnivån men här handlar det inte om en smäll utan ett dån som pågår i fyra dagar. Tusentals aktiviteter, föredrag, inspelningar, utfrågningar och intervjuer pågår samtidigt och alla är förstärkta med mick och högtalare. Under detta ljud ligger en helt förväntad sorlmatta av prat, steg, samtal, skratt, gräl och och ”åfifanvaontjagharifötterna”-utrop som ingår när tusentals människor trängs på ett mässgolv av cement. Jag tar med huvudvärkstabletter.

I år är jag med och befolkar en av planeterna i galaxen Bokmässan. Vi håller till i omedelbar närhet av Café Skriva på andra våningen, i det hörn av Bokmässan som vänder sig till den skrivande delen av allmänheten. Och det är inte så få. Var tredje svensk har ”skriva en bok” på sin bucket-list.

Kom till monter F02:55 och hälsa på! Litterära konsulter är ett nätverk och en agentur av lektörer, manusutvecklare, redaktörer, korrekturläsare, översättare, språkgranskare, formgivare, coacher för såväl skribenter som för företagare (inte sällan samma personer).

Kanske vill du få snabbcoachning på några sidor text, kanske har du skickat in ett första kapitel i förväg som du kan få repsons på. Eller så vill du bara prata skrivande och författarliv och bokdrömmar i största allmänhet. Vi kör tips och tricks, miniföredrag och aktiviteter kring skrivande och författarlivet under hela mässan.

Bildning är årets tema. Ett sånt där kultursidesord med glasögon och svart polokrage som kan verka lite fisförnämt men som egentligen som egentligen angår oss alla.

Bildning är det som är kvar när man glömt vad man lärt sig.

Så står det i den roliga, tänkvärda och alltigenom läsvärda lilla boken ”Vad är bildning och 100 andra jätteviktiga frågor” av Odd Zschiedrich, Bokförlaget Langenskild. Den boken köpte jag på Bokmässan för två år sedan, den låg i en fyndkorg som jag fick syn på i ett jättetrött ögonblick. Jag läste i den på tåget på väg hem och blev genast piggare. Den innehåller massor att fundera över och tänka vidare på.

Nu får vi en hel bokmässa med temat bildning och jag förväntar mig att bli jättepigg och komma hem med helt nya frågor.

Kom förbi och säg hej! Monter F02:55 var det.

Sommarskolan börjar 19 juni

Oj, är det redan sommar?!? Jag drabbas av samma känsla varje år: Total grönchock när träden slår ut och samma supertempo genom maj och juni för att hinna med allt och landa i något som ska föreställa semester uppe på krönet av året. (Året är ovalt som ett ägg och midsommar är strax före toppen av den smala änden på ägget, just innan året kulminerar. Det visste ni kanske inte. Lustigt nog ligger sedan julen inte i botten av ägget utan uppe på sydsluttningen, men det där ska jag förklara i något annat sammanhang.)

Kanske blir det av i år, det där kreativa projektet som stått och väntat i den mentala farstun så länge och som blir allt ivrigare på att komma in i verksamhetscentrum. Nu ska jag nog sluta med arkitekturmetaforer innan den här lilla texten tar oss långt bortom allt berättartekniskt vett och sans. Vill du skriva i sommar och inte har möjlighet att åka till en kursgård eller var för sen med att anmäla dig till folkhögskolan och inte har råd att åka utomlands på något lyxigt skrivarläger i Provence eller Barcelona – så finns det ändå hopp.

Du får ordna dina luncher och fikaraster själv, men du kommer att ha skrivarkompisar i en sluten facebookgrupp och fullt upp med att göra övningar och lektioner som styr upp romanprojektet och hjälper dig att inte bara komma igång utan också fortsätta under tio intressanta och jobbiga veckor. Det är kul att skriva men det kräver också rätt mycket. Det vet du säkert redan.

Med Sommarskolan kan du ägna en stund varje dag åt din historia och de 29 små krumelurer som vi kallar alfabetet. När du kommit igång ska du se att du längtar efter regnskvättar och stunder i skuggan med din alldeles egna berättelse.

Om du anmäler dig via den här länken får du mig som handledare. Jag ger dig respons på upp till tio sidor manustext. Om du vill ha mer hjälp kan du köpa till sidor för 35 kronor styck.

Att vara sin egen redaktion

Idag är det fredagen den trettonde. Och jag är för första gången med i en podcast. Den här inspelningen var det första jag gjorde under 2017.

Lektörspodden handlar i det här avsnittet om det märkliga att ett så fluffigt moln av tankar, formuleringar, infall och ambitioner som varje skrivande person går omkring i kan bli något så ordentligt som en tryckt bok.

Jag samtalar med Ann Ljungberg om detta med att flytta in redaktionen eller förlagsteamet i sitt eget huvud och att vara sin egen projektledare som författare.

Jag vet inte vad som är konstigast: Att jag överhuvudtaget får ur mig något begripligt eller att jag medverkar i ett samtal som kan höras i hela världen. Ann befinner sig i USA när vi spelar in och vi pratar i mun på varandra över Atlanten.

Nu är jag så tagen av att det fungerade att jag inte kan skriva mer. Ni får lyssna i stället.